🇸🇪 Twin Peaks på 4½ timme

Den här youtubern (Rosseter, aka Twin Perfect) har verkligen lagt tid och arbete på att slutgiltigt förklara Twin Peaks. Otroligt genomarbetad, lång videoessä. Mängder av visuella referenser dessutom. (Samt en oerhört underhållande imitation av David Lynch röst!)

Dokumentären säger väldigt mycket om amerikansk efterkrigstidshistoria, broadcasting och elektricitet. Många kopplingar till mitt fält, med andra ord, medie- och kommunikationsvetenskapen. 

Paralleller kan dras till mediekritikern Neil Postman (”underhållning till döds”), nestorn James Carey (som inte bara gjorde en stor poäng av elektricitetens och infrastrukturernas roll för att förstå 1900-talets USA, utan också underströk mediernas rituella roll), samt (insåg jag nyss) även Donald Horton och Richard Wohl (som uppfann termen parasocial interaktion, dvs att tittarna upplever sig ”lära känna” karaktärerna på tv). Fan, den här fyratimmarsdokumentären puttrar ju verkligen fram på raffinerad medievetenskaplig olja/kaffe (mer om den metaforen i själva dokumentären).

Tydligen menar David Lynch dessutom att det den 5 augusti 1956 skedde en vändpunkt av något slag. I dokumentären förtydligas att det var dagen efter det datum då den allra sista serialiserade biograf-följetongen släpptes. Detta var alltså den dag då tv-serier slutgiltigt hade ersatt biografens era. 

Slående nog publicerades Horton & Wohls artikel om parasocial interaktion just i augusti 1956! Parasocial interaktion, kom jag att inse, är ett centralt begrepp för att förstå Twin Peaks, enligt den tes som framförs i dokumentären. 

Vi kan förstås också jazza loss på mer psykologiserande teorier, såsom Laura Mulveys tes om skoptofili och åskådarens begär och njutning över att uppleva sig kunna styra och kontrollera det som äger rum på skärmen.

Det handlar väldigt mycket om hur karaktärerna i serien är manifestationer av publiken själva – men även av regissören själv! – i olika manifestationer, och hur serien dessutom gör återkommande symboliska poänger, i fullständig klartext, om dessa parasociala relationer som sådana. Den berättar tydligt för tittaren, gång på gång, vad de olika karaktärerna och vändningarna har för symbolisk innebörd. Så coolt att kunna se detta när man väl fattat konceptet. Allt faller på plats. 

(Detta är ju väldigt mycket som när en av mina bästa vänner berättade om de tio ledtrådar som Lynch ju mycket prydligt gav publiken när Mulholland Drive släpptes, och som fullständigt öppnar upp den filmen. Jag får fortfarande gåshud när jag läser om den första ledtråden och den svärta och sorg som finns i den filmen, dess nattsvarta konkreta vakna avsnitt kontra det som är dröm, och hur kudden är en trösterik men ack så ynklig metafor eftersom det som den implicerar är att Dianes verkliga värld bara är mörker, mörker, mörker.)

Twin Peaks grundtes, enligt vår vän Rosseter, är att serien är en tv-serie som handlar om tv, och som är självmedveten om att den handlar om tv. Den bygger i grunden på hur illuminering (ljus) lyser upp mörkret – och hur publikens tolkande arbete är en sorts detektivarbete, samt att agent Cooper därmed är en sorts ställföreträdare för publiken. 

En annan nyckel till hela Twin Peaks-projektet är att den hejdlösa ondskan i serien (Bob) är en metafor för den elektriska elden av underhållningsvåld, den meningslösa loop av begär som mest bara leder till ändlös fortsatt förstärkning av samma begär. I förlängningen är det en Postman-liknande tes som drivs om att tv, i sin konventionella form, bokstavligt talat ”rots your brain”. 

Det är egentligen en väldigt normativ tanke som genomsyrar David Lynchs produktioner. Han är ju en starkt moralisk berättare, precis som andra samtida mästare som till exempel Michel Houellebecq och Bret Easton Ellis. Inte moralist, utan moralisk. Viss skillnad. Absolut ingen postmodernist! Vad dessa berättare gör är att de riktar ljuset mot den tomma nihilismen i vår tid – som likväl kan tänkas vara orsakad av kapitalismens värsta excesser och nyliberalismens värdenihilism som av 68-vänsterns kulturella vändning. Även den var ju i stora drag del av ett och samma tomma men färgglada kapitalistiska paket kom det ju att visa sig. 

Likt en Hieronymus Bosch 500 år tidigare är Lynch besatt av att visa upp all tidens synd, i grotesk och promiskuöst myllrande mångfald på duken – där persongalleriet är nästan oöverskådligt utförligt, och utomordentligt symbolladdat.

Vad Lynch återkommer till, ständigt och jämt, är att självisk uppmärksamhetskultur leder till själslig korruption medan det eftersträvansvärda är transcendentalt meditativ balans. Han är ju sedan länge en förespråkare av transcendental meditation, det är allmänt känt, och det tas också upp i dokumentären. 

Lynch pekar sitt finger, ut ur tv:n, rakt på tittaren. Ni begär closure men det ni egentligen behöver är balance”. 

Ja, han säger det: Det finns godhet och ondska i världen. En och endast en tolkning är den avsedda. Och ja, han säger att det finns en absolut moral i världen, en absolut balans som allting alltid kommer tillbaka till, i all evighet. Han är essentialist! Det här är ingen relativistisk mumbo-jumbo. Det är precis tvärtom.

Så om du liksom bara ”råkar” ha 4 ½ timme över…. kolla gärna in dokumentären. 😍

🇸🇪 Bloggen som annex till akademin

Det här bokkapitlet (publicerat 2015) var ett av resultaten av det projekt jag drev som Post Doc, stationerad på reklambyrån Forsman & Bodenfors. Projektet hette Jaget som profil: Internetanvändarnas motivationsgrunder för vidare-befordran av innehåll på den sociala webben (finansierat av Riksbankens jubileumsfond) och ursprungssyftet var att undersöka internetanvändares motivationsgrunder för länkning och vidarebefordring av innehåll på webben, huvudsakligen med hjälp av en kvalitativt orienterad empirisk ansats.

I ett av delprojekten valde jag att komplettera min tidigare fildelningsforskning genom att dels göra en kvantitativ innehållsanalys av en textcorpus baserad på ett urval av öppna svar i en enkät publicerad på The Pirate Bay, med syfte att bättre förstå delningslogiken bland fildelare, och dels göra semistrukturerade kvalitativa intervjuer med anonyma medlemmar av hemliga, webbaserade fildelningscommunities, samt med akademiska bloggare som, märkte jag, ofta hade resonerat om delningslogik, socialitet och ömsesidig synlighet på webben.

På många sätt blev det en rad olika intressant reflexiva återkopplingar som aktiverades bland bloggarna.

Mellan december 2012 och februari 2013 utförde jag en rad intervjuer, vars slutsatser jag sedan sammanförde på en kollektiv så kallad Pirate Pad, där respondenterna själva kunde gå in och läsa och kommentera varandras svar (de flesta av dessa svar är anonymiserade i texten). Sammanlagt tio av fjorton tillfrågade gick med på att intervjuas. Jag tillfrågade sju kvin­nor och sju män; samtliga män gick med på intervjuer men endast tre av kvinnorna. Respondenterna gav flera exempel på hur bloggskrivandet blir del av en dynamisk, inte alltid linjär process av begreppsutveckling, inspiration och skrivande.

Det finns i vår tid en rad visioner om att digitaliseringen möjliggör kvantifierad lekmannabedömning inom forskarsamhället, samt samverkan och nyttogörande av forskningsresultaten, en idé om att inte bara forskningens vetenskapliga utan också ”sociala impact” ska kunna mätas, en sorts potential att transparent jämföra och värdera olika insatser.

Kapitlet berör de vardagspolitiska dimensio­nerna i dessa visioner, så som de manifesterade sig under det sena 00­-talet och det tidiga 10­-talet. Jag visar att den typ av lekmannadeltagande som ofta omhuldas i prognoser inför den hägrande ”postdigitala” framtiden i verkligheten åtföljs av komplexa korslänkningar av ege­nintressen, personliga incitament och barriärer i termer av färdighe­ter, kunskaper, tid och sociala band.

Kapitlet bygger på en självupplevd, samtidshistorisk betraktelse av processer som iscensätts genom bloggen som kunskapande praktik. När jag skrev kapitlet var det utifrån erfarenhetsbaserad kunskap som jag själv hade tillskansat mig under mina unga år, som aspirerande forskare inom fältet humaniora/samhällsvetenskap – med just den digitala domänen som intresseområde.

Jag hade ju själv i perioder experimenterat med att, parallellt med arbetet som doktorand, sedermera postdoc, skriva i olika typer av format på den öppna webben. Sådant skrivande ägde under den senare halvan av 00-­talet huvudsakligen rum på olika former av bloggar. Detta kom vid skiftet 00-tal/10-tal att ersättas med en rörelse mot de privatägda och centraliserade plattformarna Facebook, Instagram och Twitter – något som till exempel Rasmus Fleischer skrivit om.

Den ”bloggosfär” som avhandlas i kapitlet var en sorts tillfällig samfällighet på den öppna webben, där människor etablerade nätverk mellan varandra dels genom att jag själv driva egna bloggar, men också genom att kommenterar andra perso­ners inlägg på dessa personers bloggar.

Som av ett sammanträffande skriver jag nu, som lektor och docent, återigen i ett bloggformat. Vi får se vad framtiden kommer att bära med sig!

Andersson Schwarz, J. (2015). Bloggen som annex till akademin: En skådeplats för kunskapande och vänskapande. I: M. Lindström & A. Wickberg Månsson (red.) Universitetet som medium. Stockholm: Mediehistoriskt arkiv. 109–134.

Länk

🇸🇪 Plattformssamhället

Digitala plattformar har under de senaste åren seglat upp som ett av de mest centrala begreppen i den digitala ekonomin. Plattformar möjliggör mängder av nya, effektiva sätt att organisera samhället – men de bygger också på ett element av styrning, då mänskligt handlande måste anpassa sig efter datorkoden. En handfull plattformsbaserade företag (Google, Facebook, Apple, Amazon, Microsoft) har fått enormt stort globalt inflytande, där inte bara användarna utan rader av andra samhällsaktörer har blivit beroende av tjänster från dessa giganter.

Samtidigt har de senaste åren rader av mindre företag dykt upp (många av dem nyetablerade så kallade startups, finansierade av riskkapital), vars affärsmodeller är baserade på olika typer av plattformar. Även många av dessa mindre plattformsföretag är i många avseenden beroende av dem.

Tillsammans med Stefan Larsson satte jag under 2018 ihop en antologi med syfte att samla flera kloka svenska röster i frågor relaterade till plattformsproblematiken. Publiceringen av antologin Plattformssamhället (Fores) i början av 2019 sammanföll i tid med den internationellt inflytelserika boken The Platform Society (Oxford University Press) av de holländska ledande forskarna José van Dijck, Thomas Poell och Martijn de Waal, som i synnerhet lyfter fram plattformarnas snabba framträdande inom olika områden som i Europa länge har varit offentligfinansierad verksamhet medan i USA är utpräglat privatägda (urban transport, nyhetsproduktion och dissemination, hälsovård och utbildning). Under hösten 2018 stod jag som extern reviewer av holländarnas bok, och arbetet med den svenska plattformsboken gynnades av denna internationella utblick.

Digitala plattformar kan få progressiva och rentav livsavgörande (goda) effekter – men kan likaledes användas för att kontrollera, manipulera och övervaka människor. De stora plattformsföretagen har global räckvidd, men det finns skäl att förutsätta att jurisdiktioner och politiska system förblir nationella. Häri ligger en rad utmaningar. Flera av dem berörs i boken.

Andersson Schwarz, J. & S. Larsson (red., 2019). Plattformssamhället: Den digitala utvecklingens politik, innovation och reglering. Stockholm: Fores.

Länk

🇸🇪 Journalistikens roll i den nya medieekologin

Internetanvändningen har på kort tid kommit att domineras av en rad privatägda och annonsfinansierade digitala plattformar med stort inflytande världen över: Facebook, Youtube, Twitter, och så vidare. Påfallande stor del av medieanvändningen äger rum på eller i anslutning till plattformar av detta slag.

Detta faktum innebär ett nytt sammanhang och skapar en bakgrund till studiet av massmedier och journalistik som är viktig både vad beträffar strukturell analys (ekonomiska flöden, materiella förutsättningar, maktrelationer osv) och analys av villkoren för kunskapsproduktion i detta medielandskap (sanningsanspråk, problemformuleringsprivilegier, skildringsmonopol osv). Även medieorganisationer som inte aktivt verkar på dessa internetplattformar har kommit att påverkas, då de konkurrerar med dessa plattformar och med de medieorganisationer som är direkt aktiva på dem.

Mot bakgrund av detta tar jag i detta lärobokskapitel ett medieekologiskt perspektiv på journalistikens villkor i det samtida digitala medielandskapet. Genom att betrakta den sociala mediecirkulationen och den redaktionella mediecirkulationen som två distinkta system, vilka dock inte är separata utan ständigt sammankopplade och på många sätt hopflätade med varandra, kan vi bättre förstå villkoren för vår tids internetmedierade journalistik.

Andersson, J. (2019) Journalistikens roll i den nya medieekologin. I: M. Karlsson & J. Strömbäck (red.) Handbok i journalistikforskning. Lund: Stidentlitteratur. 409-422.

Länk

🇬🇧 The justifications of piracy: Differences in conceptualization and argumentation between active uploaders and other file-sharers

In April 2011 the Cybernorms research group (Lund University, Sweden) conducted a global file sharing survey known as the Research Bay study, which was arranged as a temporary online survey (it was only public for a mere 72 hours) on the front page of the Pirate Bay website. This survey generated more than 75,000 replies from across the world.

In this chapter, me and co-author Stefan Larsson draw on both of our respective theoretical approaches, and through that theoretical frame we analyse a set of aggregated open answers from this survey. We focused on the longish, free-flowing replies in the open text box that followed this survey question:

Please give us your own comments on the topic of file-sharing, especially how the situation in your home country looks like and what you think will be the next big thing when it comes to the Internet and/or file-sharing.

Out of the 75,901 respondents, 67,838 did indeed answer this question.

The purpose of our subsequent analysis was to understand various modes of justification that different conceptions of file sharing reinforce. By doing so, we have presented a model for approaching ‘piracy’ more systematically than in much of the contemporary literature to date.

‘Piracy’ as a general reference to unauthorized copying of files is, essentially, a metaphor. Cognitive linguists not only teach us that metaphors are of fundamental importance for abstract thought – metaphors also come in clusters, jointly giving meaning to each other. As Stefan Larsson has pointed out, many metaphors rely on, or are constructed from conceptions of society. It has been argued that much of the conflict connected to the regulation of copyright today can be described in terms of a battle of such conceptions.

These conceptions are very dependent on what different kinds of framing of social reality they are based upon. Different regimes of justification stipulate different ways of assessing piracy and its alleged good or bad repercussions. For example, within a ‘civic’ order of assessment where concerns are raised for ‘the whole of society,’ piracy and/or file sharing might be seen to hit some sectors rather badly, while others would benefit from it: on the whole, however, society would be seen to benefit from it. An ‘industrial’ order of assessment, on the other hand, would focus on business value, marketability, profit and so on.

By assessing examples of file-sharer discourse gathered from the abovementioned survey, we explored the conceptions that much of this discourse hinged upon.

While three general frames were apparent among all respondents (optimism regarding the future of file-sharing; pragmatic aspects like convenience and availability; personal resilience towards regulation), the group of respondents who defined themselves as active uploaders tended to more clearly imagine a tug-of-war between the vernacular file-sharing masses on the one hand, and the entertainment industry and its cultural producers on the other one. Compared to the non-uploaders, this smaller group of hard-core file sharers took a much more negative stance towards this industry. The dichotomous template of an ongoing ‘copyfight’ wasn’t as apparent among the much larger group of non-uploaders, and they were much more positive towards the entertainment industry than the group of frequent uploaders.

Andersson Schwarz, J. & S. Larsson (2014). The justifications of piracy: Differences in conceptualization and argumentation between active uploaders and other file-sharers. In: M. Fredriksson & J. Arvanitakis (Eds.) Piracy: Leakages from Modernity. Los Angeles, CA: Litwin Books. 217–239.

Paywalled / contact me for access