🇾đŸ‡Ș FrĂ„n det yttre till det inre

Jag heter Jonas, och Àr lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola. Mitt primÀra forskningsintresse Àr hur vardagsliv och sociala strukturer pÄverkas av den pÄgÄende digitaliseringen. DÄ den digitala vÀrlden har förÀndrats de senaste Ären Àr det numer digitala plattformar och deras strukturella roll i samhÀllet som intresserar mig mest. Framför allt Àr det plattformarnas roll för civilsamhÀlle, kunskapsvillkor och den datadrivna ekonomin som Àr intressanta.

Policy och samhÀllsengagemang

Jag har pĂ„ senare tid kommit att inrikta mig mot relativt konkret tillĂ€mpade fĂ€lt av kunskapsproduktion: policyarbete, empiriska forskningsrapporter, massmedial medverkan och samhĂ€llsdebatt (”tredje uppgiften”), samt internt utvecklingsarbete pĂ„ högskolan.

Arbetet med min Post Doc (gĂ€stforskare pĂ„ reklambyrĂ„n Forsman & Bodenfors, 2012–2015) genererade bland annat ett kapitel i en statlig offentlig utredning (SOU 2016:30) samt en forskningsrapport. BĂ„da dessa uppmĂ€rksammades ute i samhĂ€llet, inte minst bland reglerare, myndigheter och branschaktörer. DĂ€refter har jag Ă„terkommit ett flertal gĂ„nger, till exempel i DN Debatt och andra massmedier, talat pĂ„ olika bransch- och sektors-specifika sammanslutningar, samt stĂ€rkt mitt samarbete med den gröna liberala tankesmedjan Fores, dĂ€r jag pĂ„ senare tid kommit att arbeta pĂ„ deltid som vikarierande programchef (2019).

Jag har ett stort samhÀllspatos och kÀnner viss plikt att i möjligaste mÄn lÄta mina expertkunskaper gÄ Äterverkningar i samhÀllet i syfte att sprida kunskap och verka för mer vÀlunderbyggt beslutsfattande och samhÀllspolicy. Det gÄr att sammanfatta denna praktiska gÀrning under fyra delrubriker:

Policyforskning kring digitala plattformar som samhĂ€llsfenomen. Se artiklar som ”Delningslogik och plattformisering” (2016), ”Platform Logic” (2017), en nyligen utkommen engelsksprĂ„kig policyrapport skriven för European Liberal Forum, samt PlattformssamhĂ€llet (2019), en svensksprĂ„kig antologi som jag stĂ„r som redaktör för tillsammans med Stefan Larsson. Syftet med dessa publikationer Ă€r att bistĂ„ den samhĂ€lleliga policyutvecklingen i dessa frĂ„gor.

Metodreflektioner. HĂ€r ingĂ„r mina Twitterstudier, samt den metodreflektion, ”Kontextförlust och kontextkollaps: Metodproblem vid innehĂ„llsanalys av sociala medier” (2016) som jag och Johan Hammarlund skrev utifrĂ„n vĂ„ra egna erfarenheter.

Akademiskt grundad kritik av personalisering. HĂ€r ingĂ„r artiklarna ”Heuristics of the Algorithm” (2015) och ”Public service broadcasting and data-driven personalization” (2015), samt en rad förelĂ€sningar och pedagogiskt material om fenomenet. Jag har planer pĂ„ att skriva mer om den auktoritĂ€ra, patriarkala impuls som denna teknokratiska styrning rymmer, och Ă€r för nĂ€rvarande mycket bekymrad över denna aspekt av den digitala medieutvecklingen.

Filosofiska reflektioner om de fenomenologiska aspekterna. Dessa flyter delvis in i ovanstĂ„ende punkt; artiklar som ”Post-Privacy and Ideology” (2014), ”Hur flöden moduleras” (2015) och ”Umwelt and individuation” (2018) Ă€r filosofiskt grundade reflektioner över den materiella, tekno-semiotiska miljö som medieplattformarna och de sociala nĂ€tverken upprĂ€ttar. Förhoppningsvis gĂ„r det att formulera dessa mer filosofiska tankegĂ„ngar pĂ„ mer allmĂ€nt tillgĂ€ngliga, pedagogiska sĂ€tt. Det Ă€r delvis dĂ€rför jag Ă„teruppvĂ€ckt mitt egna bloggande.

Kunskapssyn

MĂ„nga kanske kĂ€nner mig som ”fildelningsforskaren” som skrev om Pirate Bay och sĂ„ vidare. Men internet Ă€r inte lĂ€ngre vad det var, ens för tio Ă„r sedan. Sedan 2015 har jag lĂ€mnat fildelningsforskningen bakom mig helt och hĂ„llet, och mina forskningsintressen kan numer snarare summeras under följande underrubriker:

Digitala plattformar ur politiskt-ekonomiskt perspektiv: teknokratiska system för kontroll, nÀtverkseffekter/monopol, dolda synergieffekter, marknadsdominans och i praktiken geopolitisk makt och en ny variant av kulturimperialism.

Sociala medieplattformar ur fenomenologiskt-kommunikationsteoretiskt perspektiv: medierad offentlighet, medierad agendasÀttning (och relaterad gruppdynamik), den vÀxelverkan som sker mellan traditionella massmedier och sociala medier.

Den sociala mediedata som genereras ur ontologiskt-vetenskapsteoretiskt perspektiv: de kategoriseringar om vÀrlden de bygger pÄ, dess validitet, reliabilitet, representativitet, integritet, data-driven personalisering och tillÀmpbarhet för ovanstÄende tvÄ kategorier av samhÀllelig makt och kontroll.

Dessa dimensioner kan vid första anblick tyckas vara Ätskilda men hÀnger i sjÀlva verket ihop, dÄ ingen av dem ensam kan förklara den digitalt medierade verklighet vi navigerar inom, vill jag hÀvda. Verklighetens icke-reducerbarhet stÀller krav pÄ konceptuell mÄngfald, tvÀrvetenskaplighet och en mÄngfacetterad analytisk apparat, nÄgot som Àr av stor vikt för mig och som jag dÀrför vill fortsÀtta utveckla i framtiden, pÄ allsköns olika sÀtt.

LĂ€ggning och personlighet

Samtidigt som jag har den hÀr ovanstÄende, lÄt oss kalla den expansiva sidan sÄ har jag i mitt personliga liv en mycket mer lÄgmÀld och sÄrbar sida, som pÄ mÄnga sÀtt vÀrjer sig mot det dÀr expansiva. Den energiintensiva, kapitalistiska livsstilen skapar bokstavligen obehagskÀnslor i kroppen pÄ mig. Det Àr förmodligen dÀrför jag inte kör bil, inte har ambitioner pÄ stort hus, en massa onödigt resande, iögonfallande konsumtion, prylar och materialistiska intressen som manifestation av status.

Visst Ă€r det sĂ„ att detta med lĂ„ngvĂ€ga (helst exklusiva) resor, skidsemestrar, sommarhus, dyra sporter sĂ„som golf och sĂ„ vidare – och, inte minst, att manifestera dessa saker i sociala medier och att nĂ€mna det strategiskt i konversationer – Ă€r en maktfaktor? I mĂ„nga kretsar i vĂ„rt fossilberoende samhĂ€llsbygge sĂ„ har dessa expansiva, energiintensiva aktiviteter blivit sĂ„ intimt förknippade med status att ett slags ”kulturellt glastak” bildats. Du mĂ„ vara hur kapabel och kompetent som möjligt för, lĂ„t oss sĂ€ga, en chefspost – men om du inte faller in i denna outtalade kulturella mall sĂ„ blir du förmodligen betraktad med skepsis av den anledningen. MĂ€nniskor tycker att du tar livet pĂ„ lite för stort allvar, att du till syvende och sist Ă€r lite av en trĂ„kmĂ„ns och att du dessutom ger dem sjĂ€lva dĂ„ligt samvete genom att vara en viktigpetter som uttalat bryter mot den materialistiska normen. DĂ€rtill sĂ„ finns en dubbelmoral som faktiskt inte Ă€r sĂ€rskilt klĂ€dsam, eftersom du ju Ă€r sĂ„ materialistisk i andra avseenden: dina böcker, skivor, din dator och telefon, den urbana bekvĂ€ma livsstilen som trots allt bygger pĂ„ att logistiksystemen klaffar 24/7 och stĂ€ndiga flöden av livsmedel och andra förnödenheter levereras till staden du bor i. Vem Ă€r du att kritisera vissa typer av vĂ€lstĂ„nd men ha en bjĂ€lke i ögat för ditt egna vĂ€lstĂ„nd? Hur bara vĂ„gar du?!?

NÄvÀl. Det enda jag kan anföra som svar pÄ detta Àr att en Àr som en Àr. Det Àr en lÀggningsfrÄga och det Àr oerhört svÄrt att bryta djupt ingrodda materiella vanor. Det gÄr Ät bÄda hÄllen. DÀrför bör man vara ödmjuk Àven inför de dÀr snubbarna som kör runt ensamma i sina SUV men försöker tÀnka pÄ miljön genom att Ätervinna lite kartonger dÄ och dÄ. De vill förmodligen vÀl, de Àr bara fast i rader av beroenden som Àr svÄra att bryta sig ur.

Vad gĂ€ller normer, trosförestĂ€llningar och vĂ€rldsbilder tror jag att dessa, dĂ€remot, Ă€r mycket mer dynamiska och enklare att Ă€ndra. Problemet Ă€r alltsĂ„ inte socialkonstruktivistiskt – det kulturella krig som pĂ„gĂ„r kommer med all sannolikhet att vinnas av de feminiserade kulturmarxistiska postmodernisterna, allt larm och vĂ€sen kring detta Ă€r enligt min mening pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt redan passĂ©. Tror nĂ„gon pĂ„ fullt allvar att framtiden kommer att stöpas i de nationalkonservativas trĂ„nga mall? Globaliseringen och den generationella Ă„tervĂ€xten av nya, unga, nyfikna och uppfinningsrika sinnen kommer över tid att göra detta kulturkrig till en ickefrĂ„ga. De nationalkonservativa kör ett förlorande race och det Ă€r ingen hemlighet att de egentligen vet detta innerst inne.

Nej, den stora utmaningen Àr teknisk, materiell och ekonomisk. De faktiska strukturomvandlingar som behövs ser jag inte riktigt Ànnu, och det kan göra mig uppgiven. TyvÀrr brukar sÄdana fundamentala materiella förÀndringar ofta ske genom kataklysmiska samhÀllsomvÀlvningar, vilka sÀllan Àr roliga för de som genomlever dem. Vi fÄr se.

John Dewey skrev vÀldigt insiktsfullt om de hÀr sakerna för exakt 100 Är sedan, i MÀnniskans natur och handlingsliv. Vi behöver se intention och handlande som hopflÀtat, och vanan som inlemmad i de större, objektiva villkoren.

Moralfilosoferna har kort sagt vÀgrat att förstÄ att en isolering av de moraliska strÀvandena och mÄlen frÄn den omedelbara verkligheten blott Àr oundviklig nÀr vanorna alltjÀmt lever vidare medan den vÀrld som de införlivat med sig Àr underkastad förÀndring. Bakom detta misstag ligger en vÀgran att förstÄ att i en förÀnderlig vÀrld mÄste gamla vanor med eller mot vÄr vilja förÀndras, hur goda de Àn mÄ ha varit.

Dewey, MĂ€nniskans natur och handlingsliv, s. 63

SjÀlva förÀndringsbenÀgenheten tror jag vi har med oss frÄn det senmoderna / postmoderna samhÀlle som vi alla vÀxt upp med. DÀr kÀnner jag inte speciellt mycket vanmakt, snarare hopp. Det som förmodligen Àr en svÄrare utmaning Àr trögheten i de materiella, omgivande systemen.

Detta Àr pÄ mÄnga sÀtt en inverterad situation jÀmfört med högmoderniteten, dÄ den kÀnnetecknades av att den materiella förÀndringstakten var snabb (givetvis skedde snabbheten dock helt och fullt inom fossilparadigmet; det var förbrÀnningen som var sjÀlva motorn i denna vansinnigt snabba materiella förÀndring) medan det var tanken och vanan som stod trögrörliga och, initialt, endast motvilligt förÀndrades (första vÀrldskriget varandes den historiska knutpunkt dÄ all dÄvarande idéhistoria stÀlldes pÄ Ànda).

Jag önskar jag kunde leva helt och hÄllet klimatneutralt, utan att göra negativ inverkan pÄ de ekologiska livssystemen genom min materiella livsstil och de betingelser som Àr svÄra att förhandla bort. En behöver klÀder pÄ kroppen och mat i magen. En fÄr försöka att minimera sÄ mycket som möjligt, inom ramarna för det goda livet, ett vettigt liv. Man kan inte bli taliban, brukar jag sÀga. GÄr man för lÄngt i endera riktningen blir man extremist och balanser rubbas. Det Àr inte sÀrskilt bra det heller.

Med Älder kommer större trygghet i sig sjÀlv. Jag har allt för lÀnge varit jagad, kÀnt mig pressad att prestera för att kÀnna sjÀlvvÀrde. DÀrför har jag lÀnge ryggat tillbaka för huvudfÄran för att mycket hellre sÀlla mig till nÄgra fÄ förtrogna.

Vad gÀller forskningsvÀrlden sÄ var jag under nÄgra Är arbetsnarkoman och Äkte pÄ en massa konferenser utomlands (hej flygindustri!) och tog mig an en massa överarbete för att producera texter sÄ att jag kunde bli anstÀllningsbar och till slut nÄ den eftertraktade anstÀllningstryggheten. 2016 fick jag fast anstÀllning för första gÄngen i livet, 37 Är gammal.

DÀrefter slog pendeln tillbaka efter allt detta överarbete, och jag monterade ner en del av ambitionerna och har kommit att sluta mig mer inÄt, utforskat mina egna bevekelsegrunder för att ha större insikt kring varför jag över huvud taget hÄller pÄ med de saker jag hÄller pÄ med.

SĂ„ det Ă€r dels utifrĂ„n denna energikonserverande hĂ„llning som jag medvetet brukar undvika större, fĂ€ltspecifika konferenser, men dels ocksĂ„ utifrĂ„n en icke oansenlig nivĂ„ av tvivel kring acceptans och uppskattning – det Ă€r lite samma dubbelhet som med statusprylarna ovan. Jag kan uppleva att jag ses som en sĂ€rling, en som fuskar i lite olika Ă€mnen och inte Ă€r trogen det egna Ă€mnet. Och dĂ€rmed Ă€r jag rĂ€dd att jag bedöms extra hĂ„rt, vilket triggar min noja över att bli dömd av andra. (HĂ€r spelar faktorer under uppvĂ€xten in, utan att gĂ„ in pĂ„ det i för stor detalj dĂ„ det blir vĂ€ldigt privat.)

Jag avslutade hÀromÄret mitt medlemskap i Facebook och i liknande datautvinningsindustriella plattformar som Academia.edu och Researchgate dÄ jag ser allt för mÄnga systematiska problem med dessa företeelser och blir obekvÀm med den övervakning, rent-seeking, exponering och ersÀttliga simulering av socialt samliv som de ger.

En bloggplattform som denna kÀnns mycket frÀschare och mer spÀnnande. Jag gillar do-it-yourself-aspekten av digitaliseringen. Jag Àlskar den aspekten av hackermentaliteten. Jag kÀnner ofta alienation inför centret och frodas snarare i periferin. Samtidigt möjliggör kapitalismen förstÄs pÄ mÄnga sÀtt en rad nischer vilka jag samtidigt bejakar och kan fÄ ut vÀldigt mycket av.

I korthet: Jag skyggar inte för att medverka i massmedia och sÀga och skriva saker offentligt, men det Àr en vÀldigt ambivalent erfarenhet. Jag vill bidra med sÄdant som jag upplever Àr viktigt men ogillar samtidigt tanken pÄ att bli illa sedd eller missförstÄdd. Misstanken om att bli dömd av andra Àr en sÄrbarhet som kommit att bli kostsam, i varje fall i det privata livet. Det Àr en demon som behöver skingras, och vad Àr bÀttre för att skingra demonerna Àn att dra ut dem i ljuset? SÄ jag Àr hellre öppen med denna sÄrbarhet nuförtiden.

NĂ€r jag inte arbetar har bland annat musikproduktion och kreativt skrivande för mig blivit nischer som jag karvar ut ur systemet – och jag Ă€r oĂ€ndligt tacksam över att leva under en kortvarig epok dĂ„ mĂ€nskligheten kunnat leva gott pĂ„ ett extremt energiöverflöd. Den fossilenergidrivna eran Ă€r snart pĂ„ vĂ€g mot sitt slut. Jag tror att det enda rimliga sĂ€ttet att förstĂ„ de senaste decenniernas kulturella egenart Ă€r genom att ta ett kosmologiskt perspektiv dĂ€r vi mĂ„ste förstĂ„ systemteoretiska och existentiella premisser av det hĂ€r slaget, för att kunna tĂ€nka nytt och tĂ€nka om vĂ„ra fundamentala livsbetingelser. HĂ€r ingĂ„r Ă€ven insikt om det inre livet, de egna motivationsgrunderna.