🇾đŸ‡Ș Mina bevekelsegrunder

Jag kÀnner att jag behöver sortera i mina egna bevekelsegrunder för att bÀttre förstÄ varför jag engagerar mig intellektuellt och politiskt.

Detta för att klargöra för mig sjÀlv och andra var jag stÄr nÄgonstans. Jag har alltid varit mÄn om att inte bli missförstÄdd, det har varit bÄde en gÄva och en börda. En gÄva, eftersom jag alltid försökt vinnlÀgga mig om att bli förstÄdd till varje pris, att vilja gÄ till botten med resonemang.

Inbakat i det finns en i grunden bra sak: en vilja att alltid försöka förstÄ mina kontrahenter i debatten vÀlvilligt, i hopp om att jag ska förstÄ dem rÀtt sÄ att jag kan argumentera utifrÄn delade utgÄngspunkter men ocksÄ för att de ska försöka tolka mig vÀlvilligt tillbaka.

Men det kan ocksÄ vara en börda, eftersom det i botten av allt detta vilar en rÀdsla att bli illa sedd, missförstÄdd eller helt enkelt avfÀrdad. Den rÀdslan kommer ur en rad faktorer under min uppvÀxt, det har varit otroligt lÀrorikt att under senare Är lÀra kÀnna dessa och dyka ner i dem. (Kanske ett Àmne för ett annat blogginlÀgg, vem vet?)

Det Ă€r lustigt med denna rĂ€dsla att aldrig bli illa sedd, den gör att en stĂ€ndigt Ă€r pĂ„ sin vakt och dĂ€rmed kanske aldrig öppnar upp riktigt för andra att verkligen se en. Ja, alltsĂ„, att de ser en i ens mĂ€nskliga helhet – ens felbarhet, eventuella svagsinne och högmod, warts and all.

Det leder till en reserverad hÄllning, vilket gör ocksÄ att en pÄ mÄnga sÀtt förblir rÀtt anonym i mÄngas flöden, en intressant bifigur möjligen, men aldrig nÄgon som medmÀnniskorna lÀr kÀnna pÄ djupet. Det Àr pÄ sÀtt och vis antitesen till de influencers som avsiktligt vrÀker ut rader av kÀnslomÀssiga ÄthÀvor, glatt och ledset, högt och lÄgt, i syfte att generera ett tillstÄnd av medierad förtrogenhet med sina följare.

Ja, det dÀr med att visa emotioner i sociala medier. I de stunder jag kÀnner emotionella upp- eller nedgÄngar blir det aldrig riktigt lÀge för mig att lÄta ett (halv)offentligt medium vara kanalen. Det Àr nÀstan aldrig min första impuls att twittra om det. Hellre bÀr jag det i tystnad, kÀnner av och reflekterar om det i min ensamhet. Kanske dela med en nÀra vÀn om det verkligen skulle behövas.

Det Ă€r förmodligen generationellt betingat. Jag tillhör en generation av mĂ€n som inte direkt uppmuntrades till att identifiera och verbalisera kĂ€nslor, Ă€nnu mindre i offentliga forum. Min pappa föddes i början av andra vĂ€rldskriget, och 1900-talet lever i hög grad kvar Ă€ven i mig. Det Ă€r en sorts hederssak fortfarande – att inte lĂ„ta andra (de allra flesta av dem, till syvende och sist frĂ€mlingar) ta del av mina kĂ€nslomĂ€ssiga upp- och nedgĂ„ngar.

Vad gÀller kÀnslor sÄ kan ju de som bekant vara uppÄt likvÀl som nerÄt. UppgÄngarna vill jag inte dela allt för vitt och brett för det kÀnner jag Àr skrytigt och brackigt. Tycker mig se allt för mycket av det dÀr i mitt Facebook-flöde (pÄ den tiden jag hade Facebook). Self-congratulatory.

Och nedgÄngarna vill jag inte lÀgga pÄ andra att behöva ta del av, inte minst dÄ det bÀsta sÀttet att hantera min egen melankoli och depressiva lÀggning Àr kÀrleksfull acceptans, att lÄta kÀnslorna Àga rum, att se dem och ta dem pÄ allvar, men att samtidigt lÄta dem verka ut, för att slutligen klinga av. Och nÀr en vÀl har uppnÄtt den sjÀlvinsikten och mognaden (för mig var det nyligen) blir det liksom en aning lönlöst att utgjuta sig offentligt. DÀrtill skapar det, i likhet med de uppÄtgÄende kÀnslouttrycken, en mÀrkligt skev bild, tÀnker jag, om jag skulle dela enbart negativa men inte positiva kÀnslor, eller omvÀnt. DÀrför hÀnder det, i stunden, att jag hejdar mig att posta negativa kÀnslouttryck, eftersom det skapar en upplevd efterfrÄgan av önskad balans i flödet dÀr dessa vÀgs upp av positiva uttryck.

Det Ă€r lite av ett binĂ€rt beslut, med andra ord! Typ “allt eller inget”. Antingen vĂ€ljer man att ha en löpande dokumentation av allt möjligt, stort och smĂ„tt, intimt och ytligt, uppĂ„t och nerĂ„t, och dĂ„ förslagsvis pĂ„ de lite mer intima medieplattformarna som Instagram – eller sĂ„ har man en mer sparsmakad nĂ€rvaro, korrekt och yrkesmĂ€ssig rentav, sakorienterad – förslagsvis dĂ„ pĂ„ Twitter.

Det förra Ă€r nog uteslutet för mig. MĂ€rk vĂ€l, att jag inte har massor av vĂ€nner (mycket pĂ„ grund av den persona jag tecknat hĂ€r i texten) utan snarare Ă€r en sĂ„ som frĂ€mst sĂ€llar mig till nĂ„gra fĂ„, mer förtrogna. (En frĂ„ga om lĂ€ggning, inget som ska ses som beklagansvĂ€rt över huvud taget.) Och dĂ„ blir enbart tanken pĂ„ Instagram som en hög tröskel att kliva över – ska jag liksom skapa ett konto, anropa den handfull personer jag har tĂ€t kontakt med och ge dem mitt alias, samt dĂ€refter Ă„teruppliva alla dessa hundratals ytliga bekantskaper out of nowhere med den pliktskyldiga raggningsrepliken ”Hej, följ mig pĂ„ Instagram!” för att sedan behöva börja följa en massa konton (dessa ytliga bekanta, inte minst) och dĂ€refter posta inlĂ€gg med tillrĂ€ckligt tĂ€t frekvens för att det ska kĂ€nnas givande. Nej, vilket projekt det blir i sig! DĂ„ trivs jag hellre med den relativa anonymiteten, den relativa stillheten och ensamheten. Jag blir nĂ€stan aldrig bjuden pĂ„ nĂ„gon fest men det Ă€r inte nĂ„gon jĂ€ttestor förlust, givet den energi som en mĂ„ste lĂ€gga pĂ„ att upprĂ€tthĂ„lla mĂ„nga sociala relationer.

SĂ„ det senare har blivit mitt online-persona: en tĂ€mligen ”korrekt” Twitterman. Men risken blir dĂ„ förstĂ„s att det blir en reduktionistisk skildring, en helhetsbild som egentligen Ă€r ytterligt snĂ€vt tillskuren, eftersom den aldrig riktigt fĂ„r med ens idiosynkratiska sidor, ens motsĂ€gelsefullhet, ens tvivel.

Jag kan kĂ€nna att det finns en stereotyp bild vilande dĂ€r, dessutom, som jag inte vill bidra till eller pĂ„ nĂ„got vis upprĂ€tthĂ„lla: Den om den emotionellt handikappade mannen. Han som skriver ”förnuft och rationalitet” i sin Twitter-bio, som ser varje social relation som en kraftmĂ€tning, som endast skriver tweets i sin yrkeskapacitet eller kring vissa specifika sakfrĂ„gor.

DÀrför vill jag försöka bredda och fördjupa bilden av mig sjÀlv. Och vad passar inte bÀttre för det Àn fritt skrivande? Bloggformen Àr underskattad; den har förpassats till glömskans marker i internets historieskrivning men har en rad features som faktiskt gör den till ett komplement till exempelvis Twitter och Instagram.

Det handlar sÄklart till viss del om ren sjÀlvbespegling, med ett visst mÄtt av narcissism. Men sjÀlvbespegling handlar ocksÄ om det kritiska upplysningsfilosofiska arvet, att pröva grÀnserna för olika koncept och kategorier och att bÀttre försöka förstÄ vÀrlden gemensamt genom att reda i sina egna bevekelsegrunder och göra dem tydliga i hopp om att den andre dÄ bÀttre ska kunna förstÄ var jag kommer ifrÄn och varför jag tÀnker och tycker som jag gör.

Framgent tÀnkte jag dÀrför försöka skriva lite om min egen ansats till en demokratisk liberalism, samt dÀrtill en del snart tio Är gamla skriverier som jag aldrig publicerat men har i anteckningarna och tÀnkte damma av, i syfte att försöka greppa hur tÀnkte jag dÄ kontra hur tÀnker jag nu.

Jag vill ocksÄ undersöka varför jag engagerar mig i samhÀllsfrÄgor, vilka mina drivkrafter Àr egentligen, i en tid av eskalerande klimatkollaps. Förhoppningsvis kanske det kan intressera potentiella lÀsare, som kanske kan spegla sig i det dÄ jag tror mÄnga brottas med vilka frÄgor en egentligen bör engagera sig i, hur, och varför. En hel del av det hÀr tÀnker jag kan mynna ut i bÄde privata förhÄllningssÀtt och yrkesrelaterade. För att förstÄ andra mÄste man förstÄ sig sjÀlv. Om en kan förstÄ varför en tÀnker som en gör blir det enklare att förstÄ andras utgÄngspunkter, och om en kan redovisa en del av det blir det möjligt för dem att förstÄ ens egna.

TÀnkte lÀnka ifrÄn detta inlÀgg varefter jag fÄr inlÀgg skrivna.

One thought on “🇾đŸ‡Ș Mina bevekelsegrunder

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s